Henrik Ekström, heek1861@student.uu.se
Våren 2000, år tre på tekniskfysik, beräkningsgrenen, kände jag mig allmänt less på Uppsala och började fundera på miljöombyte. Spanska kunde jag hyggligt efter tre års spanska på gymnasium, en fem månaders spanskkurs i Salamanca våren 1996 samt tio poäng i Uppsala, dock var mycket bortglömt. Jag började undersöka möjligheterna att plugga i Spanien och valde mellan Santiago de Compostela och Madrid. Till slut föll valet på Madrid. Jag åkte ned i början av september 2000 och stannade till början av februari 2001 (åkte dock hem till Sverige under jullovet).
Under första tre veckorna gick jag en "intensivkurs" i spanska som universitetet ordnade, jag anmälde mig via nätet (www.upm.es). Jag hade tur med lärarna och rekommenderar kursen, det var dock andra som var mindre nöjda med sina lärare. Ingick gjorde också "kulturella" aktiviteter som var mindre givande eftersom jag redan besökt platserna innan och därför att guiderna var dåliga. Det bästa med kursen var kanske att man lärde känna andra Erasmusstudenter. Notera att kursen inte gavs vid Facultad de Informática, utan på det stora campusområdet inne i Madrid. Kursen resulterade även i 3 ECTS poäng att ta med sig till CSN.
Första veckorna ordnade de från spanskkursen med boende på ett s.k. 'residencia', ett slags internathem där tvätt, mat och boende är inkluderat och man sover i flerbäddsrum. Kanske inte ett ställe en svensk står ut på en hel termin, men ett bra sätt att lära känna spanska studenter, fler Erasmusstudenter samt lite spansk kultur.
Pluggar man på Facultad de Informática och vill ha hyggligt nära till skola och centrum finns det i princip två alternativ att bo på: Principe Pío, där jag bodde, och Aluche.
Principe Pío ligger inom gångavstånd (20 min) från centrum. Till fakulteten tar man sig med buss (573 från Moncloa till Boadilla). Denna går en gång i halvtimmen och tar cirka 25 minuter, den är dock ofta överfull (enligt principen 'det går alltid in en till', kommer man dock alltid med) och försenad 5-15 minuter. En annan fördel med Priíncipe Pío är att det är nära till några större parker samt att tunnelbanestationen även är en pendeltågsstation, vilket är bra om man skall resa ut från Madrid till exempelvis Sevilla.
Aluche ligger längre från centrum, men något närmare skolan. Här är det nog också enklare att hitta lägenhet och oftast är nog hyran lägre.
Jag bodde i en trea med en spanjor. Att bo med en spanjor är något jag verkligen måste rekommendera om man vill lära sig spanska och spanska vanor. Min hyra var med Madridmått hög - 60.000 pts allt inkluderat, huset var dock helt nybyggt och jag bodde på 7:e våningen med panoramafönster med utsikt över en park. Normalt betalar man från 30 till 45.000 pts i hyra. Man bör vara förberedd på att bostadsstandarden i allmänhet är sämre i Spanien än hemma.
Bostäder jagar man genom att kolla på uppsatta lappar på universitetet (så fick jag napp), köpa tidningen Segunda Mano (=gula tidningen) och ringa på annonser, eller genom att dom hjälper en från fakulteten. Så gjorde dom flesta som inte kunde så bra spanska. Det är inte helt lätt att hitta bostad, men det är inte lika hopplöst som i exempelvis Stockholm.
Facultad de Informática (förkortas FI i forsättningen) ligger inte i Madrid, utan 20 minuters bilfärd utanför vid motorvägen, vilket faktiskt är lite tråkigt och man känner sig lite isolerad där ute.
Som Erasmusstudent erbjuds man matkuponger och tillgång till speciella datorrum.
Det finns tillgång ett bra gym, basketplaner, tennisbanor och konstgräsmatta för fotboll (förståss).
Matserveringen är inte så himla rolig, men står man ut med den höga ljudnivån, trängseln och röken serveras ganska hygglig och billig mat.
Erasmusansvarige, Pedro Gomez Vilda, tog emot oss på ett bra sätt och hans sekreterare hjälpte till med vilket problem man än hade.
Den lokala kåren 'Delegación de Alumnos' hade också en representant som bl.a. tog emot på flygplatsen, ordnade fester och bostäder för utländska studenter.
Rent allmänt skall man vara förbredd på att det på FI finns mindre resurser än hemma, detta gäller allt från tillgång till datorer till elevkår och lokaler.
Jag gick bara s.k. 'Optativas', valbara kurser, spanjorerna sa att de i allmänhet är lättare än de obligatoriska.
Man har samma schema varje vecka och måste se till pussla ihop sitt schema så det stämmer om man väljer kurser från olika årskurser.
Mitt intryck av kurserna är att de var lättare än hemma, vi hade dessutom mindre föreläsningar och inga lektioner. Språket var inga större problem för mig, och de flesta andra Erasmusstudenter, även om svagare i spanska, tyckte inte språket var något större problem.
Poängen nedan anges i spanska poäng, det går ungefär två spanska på en svensk poäng.
Jag gick följande kurser under mitt halvår:
En bra kurs. Duktig föreläsare och bra inlämningsuppgift. Ganska lätt examen. Tog den.
Samma som föregående.
Bara inlämningsuppgifter i Maple som gjordes under de schemalagda timmarna. Ingen tenta. Inte särskilt givande. Tog den.
Detta var en ganska jobbig kurs p.g.a. av alla inlämningsuppgifter. En introduktionskurs till finita element och finita differensmetoder och allmän fysikalisk modellering av problem, jag hade det ganska lätt med teorin eftersom jag läst tre år på teknisk fysik, spanjorerna hade det jobbigare. Det mesta som togs upp hade jag redan läst, men här gjordes det från en mindre teoretisk synvinkel, fick mig att förstå FEM och FDM mycket bättre. Tentan blev rätt lätt efter alla inlämningsuppgifter, tog den.
En av de intressantare kurserna. Föreläsaren delade ut bra kompendier om olika sätt att optimera program, parallellprogrammering, olika arkitekturer m.m.. Bra lärarledd praktik i labb. Tog inte kursen p.g.a. att jag var tvungen att skriva ett 15 sidors arbete om meta-datorer på internet, något som inte lockade alls. Stack till pyrineerna och åkte skidor i stället.
Strulig kurs, många olika föreläsare som inte verkade ha kontakt med varandra. Inlämningsuppgift som jag inte fick kläm på. Samma skidvecka som ovan, tog inte kursen.
Madrid är en storstad och nattlivet, kanske Europas bästa, måste man självklart pröva på. Mitt rekord på att komma hem var 07.30 (stället stängde 06.30).
Vandra i bergen under helgerna är bra, rekommenderas varmt. Under vintern kan man åka skidor i desamma.
Resa i Spanien! Nu hade jag visserligen redan innan rest runt mycket, så jag besökte enbart Toledo, Barcelona, Alicante, Sevilla samt en skidvecka i Pyrineerna (Candanchu - mycket bra åkning och låga priser)..
Jag gick en salsakurs, vilket var ett utmärkt sätt att lära känna utomakademiska spanjorer.
Kontantkort till GSM-telefonen måste man skaffa, det finns inte alltid telefon i lägenheten där man bor. Köpes i större varuhus, typ El Corte Inglés eller Fnac.
Buss/Tunnelbanekort (Abono de transporte) är också bra att köpa, för att åka fakulteten behövs zon 'B1'.
Allt är billigt! Kläder, mat, gå ut?
Bankkonto kan vara marigt att skaffa, jag lyckades till slut på BBVA, men kan man skaffa ett konto i svensk bank utan uttagsavgift med VISA-kort (som i Scandiabanken) är nog det att föredra, det känns som den baskiske bankkamreren snodde mig på en massa avgifter?
Ett bra internet-café i Madrid: EasyEverthing på Calle de la Montera vid Puerta del Sol.
På det hela taget är jag nöjd med utbytet. Inte på grund av fakulteten, inte på grund av Madrid. Utan p.g.a. de människor jag träffade, att få lära en främmande kultur, komma iväg från Uppsala och att få slippa hösten (spelade tennis i december i T-Shirt!).
Akademiskt är nog FI lämpligare om man är mer lagd åt datavetenskap än beräkningsteknik, men jag tyckte ändå jag fick ihop ett vettigt kursprogram.
Madrid är en stor och ganska smutsig stad, och jag kommer nog aldrig bosätta mig där permanent, men det är ändå hjärtat av det egentliga Spanien, ett land jag nu känner mig mer hemma i, även om jag aldrig kommer förstå dom där spanjorerna fullständigt. Men roliga är dom.
Uppsala den 3:e april 2001
Henrik Ekström, nästan civilingenjör