Planen var att dag ett åka från Berkeley vid lunchtid och sedan ta ca fyra timmars vandring innan det skulle bli sovdags i Hidden Valley. Jag lyckades dock med något fantastisk för att kullkasta denna plan: Skorna var kvar i Berkeley! Detta upptäcktes efter 4 timmars körning. Panik! Min vana trogen hade jag dock ofantlig tur och lyckades hyra ett par kängor nere i stan. Klockan hade hunnit bli efter 19 så det mesta var stängt, men en uthyrare hade öppet på grund av gatufestival...

Detta var dock lite tur i oturen då vi slog läger vid Horse camp i mörkret istället för att gå hela vägen till Hidden Valley. Det visade sig nämligen att promenaden till Hidden Valley var mycket jobbigare än vad som förutspåtts. Nu blev det iochförsig i solljus, men ändå. De beryktade 3-4 timmarnas vandring blev dryga 5. Men toppenvädret och godis höll humöret uppe.

Make följde med och vaktade lägret (klicka på bilden för att få se West Face route som vi planerade gå upp):

Att borsta tänderna samtidigt som man tittade ut över vidderna runt omkring var inte helt fel.

På söndagen var det Annicas födelsedag och topptur. Vi kilade upp och det ser inte särskilt brant ut:

Väl uppe så gjorde sig huvudvärken gällande och vi slösade ingen tid på att gå ner. Eller gå och gå, glissera är ett fint namn för att åka på stjärten.

Väl tillbaka så lättade huvudvärk, men ett märkligt beslut att gå barfota var resulterade i kalla fötter.