Ett År i Singapore
När jag sökte till utbytesprogrammet med National University of Singapore hade det länge varit en dröm för mig att få resa dit. När jag var barn var jag en riktig liten kartnörd, kunde sitta i timmar och drömma mig bort i en kartbok. Singapore var då en liten röd prick på ekvatorn som väckte stark nyfikenhet. Nu vet jag hur det är... intressant, fascinerande, väldigt annorlunda och otroligt litet. Hemma på väggen har jag en sattelitbild över hela Singapore, mindre än ett A4-ark, och på det kan man tydligt se alla större vägar, broar och fartyg. Det måste vara en av få platser i världen där tunnelbanan täcker hela landet.
Befolkningen är en blandning av asiatiska folkslag. De flesta är kineser och det mest utbredda språket är mandarin. Dock klarar man sig alldeles utmärkt med engelska som är det administrativa språket och det språk som används uteslutande vid universiteten. Andra stora folkgrupper är indier och malaysier. Jag tycker att det är vansinnigt intressant med alla kulturer, religioner och traditioner. Att ett mångkulturellt samhälle är berikande låter som en klyscha, men jag tycker verkligen det. Nästan jämt är det någon sorts festival eller högtid som pågår - det kinesiska nyåret är förståss den största - och det är intressant att studera tillsammans med så många olika folkslag.
Att Singapore i praktiken är en diktatur märker man inte så mycket av. Man ser i och för sig ingen direkt kritik mot styret i tidningarna, och Sveriges heta debattprogram i TV har i Singapore bytts ut mot snälla sit-coms från USA. Jag får känslan av att människorna ändå är nöjda med den höga materiella standarden, även till ett så högt pris som till exempel yttrandefrihet.
Hur är det då att studera i Singapore? Jag läste vid datafakulteten School of Computing vid NUS så jag kan bara berätta om hur det var att studera just där. De kurser jag läste tyckte jag kändes vettiga. Rent generellt känns det som om man ställer högre krav på studenterna i Uppsala. Projektuppgifterna vid NUS var flera per kurs än i Uppsala men ej lika tunga och djupgående. Någon större skillnad är det dock inte. Tentorna känns väldigt stressiga när man är van vid 6 timmars tentor. En negativ erfarenhet jag hade var att man där är väldigt dåliga på att informera om saker och ting. Jag vet inte vad det beror på men någon servicevänlighet eller vilja att hjälpa till stötte jag inte på. Jag syftar inte på kompisarna där utan på personalen. Man förväntas tydligen veta hur allt fungerar utan att någon talar om det. Som utbytesstudent blev jag inte alls "omhändertagen" på det vis vi tar emot utbytesstudenter här i Sverige. Det kan kännas frustrerande i början men bli inte avskräckt för det. Dessutom säger man sig vid School of Computing ha tagit åt sig av kritiken och lovat bättring. Det är en nystartad fakultet och lite rörigt så där i början säger man. Jag pratade med utbytesstudenter vid andra fakulteter som har blivit mycket bättre omhändertagna.
Singapore ligger fantastiskt till om man gillar att luffa omkring lite. Jag gjorde många turer till både Malaysia och Thailand. Otroligt billigt och ett kul sätt att resa på. Indonesien ligger också väldigt nära till men var tyvärr lite för oroligt när jag var i Singapore.
Jag bodde i något som närmast kan liknas vid en studentkorridor. Ett väldigt litet och nergånget rum delade jag med en annan student. I taket fanns en takfläkt så att den tropiska hettan inte skulle bli alltför outhärdlig. Dusch, toalett och ett litet kök delades med 76 andra studenter som bodde i samma byggnad. Det hela kanske inte låter som en dröm precis men när jag vant mig vid standarden så trivdes jag väldigt bra. Man får många bra kompisar och alltid är det något kul på gång. Hyran var billig, ungefär 1000 kr/månad och då ingick även frukost och middag sex dagar i veckan. Frukosten är inte direkt vad vi är vana vid och middagen går ibland av för hackor, men ändå...! Annars är ju Singapore känt för sina höga hyror och sin gastronomiskt förträffliga mat. Man får underkasta sig lite fåniga boenderegler som får en att känna sig som 14 igen istället för 24. Inga flickor på rummet efter klockan 11 och ingen alkohol på området. Lyckligtvis är det sällan det kollas. Generellt sett är man som student inte riktigt vuxen i Singapore. Skolan behandlar sina studenter lite grand som sina barn och detsamma gäller förhållandet mellan Singapores regering och dess invånare. Man styr och stoppar med regler och lagar och avskräcker med höga straff.
Jag ångrar faktiskt inte en sekund av hela min vistelse där. Det var skönt i början att ha en svensk kompis med sig att dela alla praktiska problem med. Man kan ju tänka sig att det är ganska lätt att få hemlängtan när man är på andra sidan jorden i ett helt år. Visst längtar man ibland efter kompisarna, familjen, svensk mat och svensk natur, men någon sån där riktig hemlängtan kände jag aldrig. Inte ens när tandborsten möglade av den tropiska fuktigheten och ödlorna slogs med myrorna om min sista brödbit på skrivbordet. Ska du åka till Singapore som utbytesstudent så har du dragit en vinstlott. Det är helt klart kul, suveränt skoj och rasande roligt!
Om det är något du undrar angående att plugga utomlands, Singapore eller så? Då är det bara att slå en signal eller skicka ett email.
Tomas Lundberg
telefon:
018 - 400129
email: lubbe75@hotmail.com