Jag är en snart 28-årig kille från Uppsala som just påbörjat en ny period i mitt liv, nämligen den som studerande på datavetenskapliga programmet. Till skillnad från många av mina nya kursare här är jag långt ifrån någon recce, i ordets riktiga bemärkelse. Dels är jag ju "inföding", dels har jag ju studerat en hel del vid Uppsala universitet och (behöver jag påpeka?) levt det inte helt oangenäma studentlivet här i staden.
Jag är utbildad grundskollärare och har arbetat som det i några år nu. Hur det var så kände jag att detta kanske inte var helt rätt, i alla fall så kände jag att jag ville ha en valmöjlighet till. Därför började jag plugga igen. Att det blev data är inte så konstigt, dels för att jag egentligen alltid har hållit på med datorer och dels för att i stort sett alla mina bästa kompisar har hamnat i databranschen och trivs med detta.
Alexander är en man i sina bästa år, med många intressen. Några saker jag gärna gör är att dyka, segla, surfa (helst på vatten...), kolla på film, spela och lyssna på musik, umgås med familj och vänner, samt naturligtvis att resa! Jag var faktiskt på väg ut i världen på en långresa när jag kom in på den här utbildningen. Det får bli om ett par år istället.
Ett återkommande nöje genom åren har varit att åka till den mer eller mindre sunkiga betesmark utanför staden Roskilde i Danmark, där 100000 människor samlas varje år för att ha kul och njuta av ett enormt utbud av musik. Jag har åkt med goda vänner varje år sedan 1994 och det lutar väl åt att det blir fler år........ Det är helt enkelt svårt att sluta!
Görans Roskildesida
1997-2000
I familjen Pettersson/Schöning ingår numera en hel bunt med personer. I grund och botten är vi sex personer, d v s mamma Marie, pappa Lars, systrarna Susanne och Helen, samt jag själv och min bror Gabriel. Susanne som är äldst har numera två barn, Linnea och Erik. Hon är sambo med en trevlig kille vid namn Lars. Helen, som är näst äldst, har också lyckats lägga vantarna på en oförskämt trevlig kille som heter Robert. Gabbe bor med sin tjej Kristina. För egen del så ser det väl ut att kanske kunna bli ett bidrag till församlingen... Den som lever får se! Samtliga inblandade bor fortfarande i Uppsala.
Att resa är något livsnödvändigt, som man aldrig kan få för mycket av. Under årens lopp har det blivit ett antal alpresor, för skidåkningen och snowboardens skull. Framför allt har det blivit resor till franska alperna, till Chamonix, en riktig pärla för alla bergtagna!
Det har också blivit några London-resor, en stad som ju är mycket trevlig! Naturligtvis har det blivit ett antal besök i vårt kära grannland i söder, Danmark, och detta inte bara för Roskildefestivalens skull. Det finns ju så mycket fina kustremsor i Danmark och så har vi ju Köpenhamn förstås... Beträffande stora städer såhar jag ju faktiskt också haft nöjet att sticka västerut och varit några dar i New York, en stad som verkligen inte går av för hackor! Detta skedde i samband med att Susanne bodde i Kaliforninen och det var på vägen dit som det blev några dar i "the big apple". Kalifornien var ju också en upplevelse, med mycket fin natur och häftiga miljöer.
Annars är det nog så att jag mer uppskattar äventyr och vild natur än stora väststäder och därför kommer nog de flesta resor framöver att gå till mer exotiska resmål. Jag älskar ju att dyka, inte minst i tropiska vatten, och har haft nöjet att få göra det en del. Några resor av det mer exotiska slaget berättar jag om nedan!
Jag har haft det stora nöjet att besöka den afrikanska kontinenten vid två tillfällen genom åren. Mitt första möte med denna fascinerande kontinent var 1995, då jag och två kursare besökte Gambia på Afrikas östkust. Det var ett spännande möte, för även om Gambia är ett mycket litet land med afrikanska mått mätt så är det Afrika!
Vi bodde som de flesta andra turister på Atlantkusten i en helt okej bungalowanläggning. Resan var ju ett spontant infall och jag tror vi betalade ungefär 3000 kronor för en resa på ca 10 dagar och det var mycket prisvärt! Men vad skulle nu göra här? Ja en sak var ju säker; vi hade inte kommit hit bara för att ligga och pressa på beachen. Nej! Här fanns ju en chans att uppleva en ny och vild kontinent och det var det vi bestämde oss fär att göra!
Så! Det blev en intensiv vistelse, alltifrån det att planet landade och den heta afrikanska luften strömmade in genom flygplansdörren, till dess att vi många upplevelser rikare klev ombord i samma härliga eftermiddagssol. En välkomstkommite på flera hundra människor hade samlats på den lilla flygplatsen och dansade, jublade, sjöng och trummade för vår skull! Det var helt otroligt!
Några saker vi gjorde under veckan var att åka ut i landet och besöka byar och skolor. Vi blev också hembjudna på middag till Lamins syster, en student som"extraknäckte" som privatguide eller var man kan kalla det. Hur som helst hade vi stor nytta av att resa tillsammans med Lamin. Han ordnade så att vi fick bra priser på taxibilar etc och guidade oss genom delar av landet. Vi lärde också känna en äldre dam från Danmark, jag tror att hon var över 80 år. Hon var en riktig krutgumma som drack whiskey ute på verandan på nätterna, eftersom hon tyckte att det var alldeles för varmt före klockan 3. Denna dam hade mycket gott renomme eftersom hon arbetat med biståndsarbete i många år. När hon åkte in i landet för att besöka byar och skolor följde vi med! Queen of Gambia kallades hon.
Vi gjorde också sällskap med denna dam in i landet längs Gambia-river. Där finns det ett camp, Tendaba camp, som startats av en svensk smålänning vid namn Wille. Utifrån detta camp kunde man sedan ta turer in i mangrovedeltat, vilket vi naturligtvis gjorde. Det var en häftig upplevelse, även om vi inte såg några krokodiler där. En hel del fåglar, häftig mangroveskog samt en del apor och ödlor såg vi dock!
Krokodiler såg vi dock i en av de heliga "crocodile pools" som finns. Vid denna pool fanns ett altare och man trodde att det kunde hjälpa att besöka detta om man hade svårt att få barn. Det var häftigt att gå runt mitt bland krokodilerna, om än ganska läskigt. Något liknande skulle av säkerhetsskäl aldrig funka i Sverige!
Gambias nationalsport är brottning och det var vi och kikade på en dag. Ett häftigt och pulserande skådespel! Att västafrikaner är välbyggda var det inget tvivel om. Det är lätt att förstå att det var härifrån man tog de mest populära slavarna under slaveriet, vi besökte för övrigt Kunta Kintes hemby samt det slavfort som användes som mellenled vid slavhandeln. Otäckt, sändervittrat och överreklamerat får man väl lov att säga. Även om vi inte betalade så mycket för det där, enligt Lamin så var Kunta's hemby rena turistfällan vars enda syfte var att man skulle ge ett antal dollarsedlar till byns "övermadam".
I övrigt drack vi palmvin, kollade hur jordnötter odlas, badade, vågsurfade med Torulfs luftmadrass och spelade strandfotboll med "the boys". Jag måste väl tillägga att man såg en del av den kärlekstragik/magik som kan ske mellan muskulösa 20-åringar och kärlekskranka damer från väst i åldrarna 30-75, eller kanske ännu högre upp....... Jag har haft nöjet att lära känna några gambianer i Uppsala och jag vet väl inte hundraprocentigt deras story, men jag tror inte de är s k beachboys. Enligt grabbarna ifråga är det i alla fall så att de har haft ett ganska vilt liv hemma i Gambia också, beträffande damer alltså, så det är inte som man kanske kunde tro en stor förändring att komma till "Helga from Sweden".
Sommaren 1997 gjorde jag mitt livs mest fantastiska resa, till Östafrika och massajernas land. Anledningen till att resan blev av vid just det här tillfället var att jag kommit med på en delkurs på lärarprogrammet, vars syfte var att få en inblick i hur skolsystemet fungerar i ett u-land. I mitt fall var målet en skola i Iringa, i det inre av Tanzania.
Befolkning: Totalt 28 miljoner (1996), Bantufolk(Kikuyu, Kamba, Meru), Nilosahariska folk(Massajer, Turkana), Luo, Kalenjin, Kushitiska folk(Somalier, Oromo)
Förhistoria (-1895)
Från ca 900 är kustlandet centrum för en swahilikultur som bedriver handel i västra Indiska Oceanen. Hela området blir en mötesplats för invandrande bantufolk, niloter, nilohamiter och kushiter. Handelskaravaner från Victoriasjön transporterar elfenben och slavar till kustlandet, där handelsförbindelser med bl.a. södra Arabien finns. Luofolket vid Victoriasjön och kikuyu i öster drar nytta av denna handel och kan stärka sin makt. Kikuyofolkets expansion västerut hejdas av de boskapsskötande och krigiska massajerna som invandrat till centrala Kenya norrifrån vid mitten av 1700t.
Tyska missionärer anländer i början av 1800t. Arabiska och swahiliska folk tar över handeln vid mitten av 1800t, och den kontrolleras från sultanen på Zanzibar. Det brittiska handelskompaniet East Africa Company börjar köpa landområden 1888, och snart blir landet ett brittiskt protektorat.
Brittiska tiden (1895 - 1963)
När landet blir brittiskt protektorat 1895, påbörjas en järnväg mellan Mombasa och Uganda. Européeiska nybyggare får från 1897 rätt till obrukad jord, men snart tas mark från afrikanerna och ges till européer för odling av exportgrödor som kaffe, bomull och vete. Detta leder till väpnat motstånd, bland annat från massajerna och kikuyu. Landet blir brittisk kronkoloni 1920, samtidigt som kikuyo och luo organiserar proteströrelser med bland annat Jomo Kenyatta som ledare.
På 1950-talet växer en gerillarörelse, Mau-Mau-rörelsen, fram. Undantagstillstånd införs 1952, och under de följande fyra åren dödas ca 13000 afrikaner, främst kikuyu. Politisk aktivitet tillåts åter från 1955, och den afrikanska befolkningen får 1957 välja representanter till den lagstiftande församlingen. Undantagstillståndet hävs dock först 1960.
Nutid (1963 -)
Landet blir självständigt 1963, och i praktiken en enpartistat med Kenyatta som president. En västvänlig politik drivs, samtidigt som alla tendenser till protester mot styret undertrycks. Ett uppror 1964 slås ner med hjälp av brittiska trupper, vilket leder till att ett försvarsavtal med britterna sluts. Under 1970-talet ökar enväldet, men från 1991 är det dock tillåtet med flera partier.
Alternativa namn: Tanganyika (? - 1964).
Befolkning: Totalt 30 miljoner (1996), Bantu(95%, Sukuma(13%), Nyamwezi(4%), Makonde(4%), Chaga(4%), Haya(4%), Ha, Hehe(0,9%), Gogo(4%), laguru, Nyakyusa, shambala), Massajer(1,2%), Luo(0,7%), Iraqw(1,6%), Sandawe(0,25%), Hadza(x00)
Förhistoria (- 1884)
Området blir en mötesplats där många olika folk blandas. I kustlandet utvecklas handeln av olika sjöfarande folk från början av vår tideräkning. Under den arabiska expansionen på 600t ökar handeln i området, och afroarabiska handelsstäder som Kilwa uppstår. Portugiserna erövrar handelsstäderna i början av 1500-talet. De drivs dock bort av handelsmän från Oman.
Intresset för området ökar på slutat av 1700-talet på grund av efterfrågan på elfenben och slavar. Karavanhandel i inlandet organiseras från Zanzibar. Förutom elfenben och slavar sker handel med salt och koppar. I samband med handeln sprids swahili och islam, och under 1800-talet uppstår Nyamweziriket, ett gevärsrike skapat av kung Mirambo. Samtidigt börjar amerikanska, brittiska och franska handelsmän, missionärer och upptäcktsresande att intressera sig för området.
Tyska tiden (1884 - 1920)
Ett tyskt företag lett av Carl Peters sluter 1884 traktat med lokala hövdingar längs kusten. Anspråken utökas efterhand till att gälla hela Tyska Östafrika, där Tanganyikaterritoriet ingår tillsammans med Rwanda och Burundi. På grund av hårt afrikanskt motstånd övertar tyska staten styret över kolonin 1897. Maji-maji upproret pågår från 1905 till 1908. I samband med första världskriget förlorar Tyskland kolonin.
Brittiska tiden (1920 - 1961)
Från 1920 styrs Tanganyika av Storbritannien som ett NF-mandat. Fram till andra världskriget står utvecklingen ganska still, men efter detta sker en viss utveckling av jordbruket och industrin. Samtidigt sker en fredlig utveckling mot självständighet.
Nutid (1961 -)
Tanganyika blir självständigt 1961, och förenas med Zanzibar 1964. Den sociala utvecklingen har därefter varit god med förbättrad utbildning. Däremot är den ekonomiska utvecklingen långsammare, och landet fortsätter att vara fattigt.
Under fem års tid har jag haft det stora nöjet att spela korpfotboll med det härliga gänget i Absolut. I år har vi också fixat tröjor till laget som kan ses på bilden nedan.
Fotboll ÄR ju roligt! Du kan spana in vad vårt kära Korpen har att erbjuda på adressen www.korpen.se eller gå till AIK`s hemsida på www.aik.se .
Kontakta mig på adressen:
alpe6413@student.uu.se
Till toppen av sidan
| Namn | Innehåll |
|---|---|
| Diversguide.com | Dykning i världen |
| SmashingPumpkins.com | Ny Smashing Pumpkins-sida |
| Sidney-OS officiella sida | Bara massor utav sport!!!! |
Sidan är under uppbyggnad, väldigt ny men naggande god.... Åtminstone ska den väl bli det på sikt. / Alex